shadow

Att följa trädens rytm ger kraft – Vinter

När jag är ute och strosar i naturen, promenerar för själens skull, så brukar jag vara uppmärksam och tona in på träden för att bli mer närvarande i nuet och mig själv. Jag brukar även sätta mig vid dem för att få information, rena mig och hämta kraft. Jag kan inte vara utan träden och kontakten med träden. De är så mycket mer än ”bara ett träd” för mig!

Stillhet och vinter

I lördags när jag var ute med hunden la jag märke till att naturen var så stilla. Ingen vind som gav trädens grenar ens någon liten rörelse.

Men jag kände att det var inte bara det!

Jag tonade in träden och naturen och det jag kände var väntan. En positiv väntan och glädje. Ett varande. Det var som att hela naturen och, framförallt, träden laddade sig och hela sitt varande.

Jag fortsatte låta kropp och mina sinnen vara uppmärksamma på naturen, speciellt träden då jag har lätt att ta in deras energi och visdom, under hela min promenad. Jag försökte ta in vad det var de väntade på.

Just nu är det vinter. Den tid på året då vi har perioden för vila och återhämtning av vår kraft. Och det är precis det träden och naturen gör nu, helt och hållet naturligt! Däremot har vi människor glömt bort den delen i oss och av oss.

Nu den 2 februari firas den gamla hedniska högtiden Imbolc. Vid denna tidpunkt vaknar fröet i jorden till liv och börjar förbereda sig för att börja växa. Det det börjar ”röra” sig i fröet och rötterna där trädens näring och energi vilar på vintern.

Väntan

Det jag kände i ”väntan” var just det. Väntan på det som komma skall. Väntan på att snart börja växa, ge ut och uttrycka sig igen.

Men i väntan fanns ingen otålighet över huvud taget, utan en positiv väntan med tillförsikt, vetskap och tillåtande av att låta allt ha sin naturliga gång. Att inte behöva skynda sig till något eller skynda sig att växa för att inte gå miste om/missa något. En visdom av att allt är perfekt planerat och att naturen bara vilar, hämtar kraft och förbereder sig i väntan på den rätta timingen och förhållandena för att börja växa och ge ut igen.

Och även om fröet, träden och växterna börjar förbereda sig så är det långt kvar till vårenergin träder in vid vårdagjämningen. Fortfarande är det tid att vila och hämta mer kraft. Att förbereda sig och ta ut en ny växtriktning för det nya växtåret.

Att tillåta sig bara vara, som den en ÄR

Jag satte mig så vid ett träd för att hämta kraft och komma i mer kontakt med mig själv och den energin som är nu. Jag började undersöka hur den var och kändes i mig.

Det jag kände var att träden tar det som självklart att bara få vara. En tillåtelse att få vara precis som de är utan att behöva göra om sig eller prestera för att få något. Det var istället en självklarhet att det skulle vara så och helt naturligt att de tillåter sig att vara så för att kunna växa, blomma och ge ut av sig själv och den unika uppgift de är här för.

Träden begränsar sig inte. De bara ÄR i den naturliga cykeln och frodas på bästa sätt, i sin unikhet, efter de förutsättningar de har i den miljö de växer oavsett regn, snö, blåst, åska, torka, sol, storm osv.

Och jag kunde känna detta så starkt i mig – att det är precis det jag ska vara och göra vid denna tiden, varje år, för att kunna ge ut och blomma för mig själv och andra senare.

Jag kunde också känna att: Ja, jag får lov att vila och återhämta mig här och nu, precis som jag är. Jag behöver inte prestera och göra om mig. Jag kan bara vara jag och det finns inget jag måste göra och inga krav på att jag ska prestera eller göra si eller så. Jag får och SKA vara JAG. Det är det som ÄR sant och naturligt!

Och vem är det då som sagt något annat? Det är självklart jag själv som ställt kraven och satt begränsningarna på att jag inte får, ska, borde göra så, tillåta det. Och de kommer från de program, tankar, känslor och mönster jag bär med mig, men det tillhör en annan historia… smiley

Tillåta mottagande

Då vi har hund så kommer jag ut i naturen varje dag och i söndags fortsatte jag min undersökning av energin för att få ännu mer information.

Jag såg att träden stod så raka och självklara med grenarna sträckta ut åt sidorna, riktigt spridda, som för att göra sig så stora och tillgängliga som möjligt. Men det var ingen utåtriktad kontaktskapande energi och jag fick använda alla mina sinnen för att kunna sätta ord på vad det är de gör.

Under vintern ger energin kraft till att vända sig inåt och kontemplera. Att få djupare kontakt med oss själva och den visdom vi bär inom oss, så det är inte interaktion med andra för utbyte på samma sätt som det handlar om på vår, sommar, sensommar och till viss del höst, det här är.

Nej, det handlar istället om att göra sig stor, öppen och mottaglig för ny kraft och energi från livskraften som strömmar till oss(och från oss) på ett annat sätt NÄR VI TILLÅTER OSS vara i vilande och återhämtning. Det är ett äkta och sant varAnde som ger oss den starkaste kraften inför tiden då vi ger ut.

Min blick fastnade på ett relativt ungt träd som verkligen sträckte ut sin topp och sina grenar, så öppet som möjligt, åt alla håll.

Jag fick en ingivelse att ställa mig likadant och kände genast att min kraft och fokus var tillbakadragen och vilade i mina rötter i jorden. Där fick jag vara i fred i lugn och ro. Samtidigt var hela min kropp stor, öppen och mottaglig för ny kraft och energi, som då kunde strömma in fritt och lätt genom mina grenar och stammen, ner till ”mig” i mina rötter. Där tog jag tillvara på kraften, energin och informationen som kom. I boken

Känslan av detta var fantastisk!

Jag insåg att även om det hela tiden strömmar kraft och energi till, från, mellan och genom oss, träden och allt levande hela tiden, så ser det olika ut de olika perioderna.

Processen

Tar vi träden som exempel ser vi tydligt vad som händer. Under vår, sommar, sensommar och till viss del höst behöver trädet ge av sin kraft långt ut till sina grenar och blad. Energin strömmar hela tiden utåt för att ge blommor, blad och frukt kraft att bli det de ska, till nytta för allt och alla – insekter, djur, människor osv.

När hösten kommer avtar kraften. Det finns inte lika mycket kvar i trädet för att ge ut, utan det behöver vila och återhämta sig för att kunna ge mer. Därför börjar energin/näringen dra sig tillbaka ner genom stammen, ner i rötterna och släpper sina löv för att förbereda sig för den kommande vintervilan. Skulle det inte göra det skulle det bli förfrysningsskador om kan leda till att hela trädet dör.

När trädet ger ut har det inte möjlighet att ta emot på samma vis som under vila. Och för att fullt ut kunna ta emot ny kraft och energi under vilan, så kan det inte heller ge ut som det gör under högsommaren och den växande perioden.

Inte heller tar eller kräver trädet att få kraften och energin, lika lite som det kräver att få för att ge ut.

Det tillåter helt enkelt de olika perioderna ha sin naturliga gång, för det vet att det behöver dem för att kunna växa, må bra, prestera och ge ut.

Människan

Det här är något vi människor tappat kontakten med alldeles för mycket! Vi ska ständigt vara på topp, hålla i gång, prestera, vara ute och ge av oss själva. Och av någon outgrundlig anledning ser vi på vila och återhämtning som något vi behöver och ska prioritera, utan som en svaghet.

Om vi tillåter oss själva att ta efter naturens och trädens naturliga rytm med vila och återhämtning, så som vi sant ÄR. Då kan vi hämta all den kraft och energi vi behöver för att kunna ta ut en ny växtriktning, så att vi kan växa, blomma, prestera och ge ut av oss själva i kontakt med den naturliga rytm som naturligt finns i oss och runt oss genom varje dag, varje månad, året och hela livet.

/Johanna Senges

Please follow and like us:

Varje kvinnas rätt

När vi vågar följa våra känslor och titta in på vad de egentligen säger till oss om oss, är möjligheten till läkande av våra sår på naturlig väg oändlig.

Innan idag hade jag en oerhört stark upplevelse av just detta.

Det budskap som kom igenom och tog mig så starkt vill jag dela med mig av. Det handlar om varje kvinnas rätt till njutning och den skaparkraft som vi alla har tillgång till naturligt i våra liv.

Jag ber dig att läsa med öppet hjärta och sant känna efter där hur det vibrerar i dig när du läser.

”Att föda är något vackert och naturligt som kvinnan är perfekt skapad till!

När en kvinna njuter av sin kropp och sexuell beröring öppnar hon sig som en blomma för att ta emot mannens säd och den skaparkraft som ger liv i hennes sköte.

För varje sekund kvinnan njuter byggs denna kraften starkare för att hjälpa henne och barnet att fullända skapelsen perfekt!

Samma skaparkraft ger kraft till och hjälper till i födelseprocessen. När vi nekar oss den kraften uppstår smärta pga motståndet till den.

Vi följer inte livet utan kämpar emot det!”

Fram välde stora tårar av skam, skuld och sorg för varje kvinna i alla dimensioner i hela evigheten för att vi svikit oss själva genom att förvägra oss rätten till njutning av vår egen kropp, rätten att säga nej och tillåtelsen och tillgången till den ursprungliga skaparkraften vi alla har tillgång till.

Men också för alla män i alla dimensioner i hela evigheten för att de valt och varit tvungna att begränsa kvinnans kraft utav rädsla att förlora sin kraft om kvinnan får tillgång till sin.

Allt det här blev en oerhört fin, men stark upplevelse och frigivningsprocess med stor healing inte bara till mig, som jag fortfarande känner mig starkt tagen av.

Vi behöver alla frigöra oss från sanningen om att kvinnan ska föda i smärta som bibeln matat oss med i århundraden och kanske årtusende, för sanningen är en annan!

/Johanna

Please follow and like us:

Omslutande mörker

Nu är det mörkertid. Dagarna är korta och kvällar och nätter långa.

Jag känner i mig att jag vill krypa in i mitt skal, vila och återhämta kraft för att kunna blomma igen när det blir vår och sommar.

Jag vill låta mörkret omsluta mig, omfamna mig och gunga mig. Då får själen mer plats. När det är mörkt, kallt och tyst runtomkring så blir det mer stilla. I alla fall känns energin mer så.

Vi behöver den här energin.

Att komma nära oss själva, att låta tystnaden tala till oss från djupet av hjärtat. Det är tid att kontemplera och låta de tysta små gnistorna som stiger i de högljudda tankarnas virrvarr och brus få komma till tals. Att finna friden och styrkan inuti oss för att kunna leva helt.

Att sitta i mörkret under månens sken och få till sig dess energi, samtidigt som den hjälper oss att få kontakt med vår intuition och våra känslor.

Eller att sitta i den mörka natten när det är mörkermåne och flera miljoner stjärnor som kommer fram och gnistrar, när inget annat ljus stör din syn.

Lyssna på nattens och naturens andetag och bli stilla!

Om det är kallt? Har du bara bra kläder kan du sitta i kylan ett tag. När du sedan kommer in efter att du hämtat hem dig själv och är mer närvarande i dig och livet, så kan du dricka en varm kopp te, tända en brasa och/eller ljus och mysa under en filt samtidigt som du låter energierna fortsätta strömma i dig.

Mörkertid som omsluter och hämtar hem dig själv och fyller dig med kraft!

Please follow and like us:

Granens tid

Det är nu det är granens tid.

Tid för omslutande mörker och kontemplation. Att omfamnas av grenarna och vända sig inåt.

Att lyssna. Lyssna med hjärtat, på hjärtat, på livet som lever dig.

Det förstod jag aldrig riktigt förut – Att livet lever mig. Kanske gör jag inte det fullt ut idag heller, men jag tror jag har en aning om vad det betyder och menas.

Stillhetens sus. Det är vindens rörelse i granens grenar. Det stillar sinnet och skapar ro i själen. Kroppen gungas mjukt när stammen rör sig fram och tillbaka med vindens hjälp.

Talande susande tystnad. Jag känner något röra sig djupt i mitt inre här där jag sitter omsvept av granars mörka grenar.

November grå. Förbannad av många, hatad av fler. Älskad av mig. Att kunna kura, tända brasa, mysa, omslutas av mörker, vända mig inåt, bara vara, vila…

Har du lyssnat på vinden? Har du hört dess berättelse? Hört visdomen den för med sig till dig. Ibland tyst viskande, ibland starkt rytandes, idag mjukt susande genom granskogens grenverk.

Granskogen är mörk och omslutande. November är mörk. Natten mörkare.

I allt det finns vilsamhet, ett lugn och en ro som vi alla behöver. Vi kan inte köra på full fart hela tiden. Vi behöver stilla oss och sakta ner.

Vi ÄR av naturen! Och naturen går till vila nu. Den släpper det som är klart, låter det dö. Den förbereder sig och lägger sig till vila för att samla kraft och återhämta sig till nästa växtår i den aldrig sinande cykeln.

Vi behöver också vila! Dra ner på tempot, acceptera och låta naturen visa oss varje årstids skönhet och viktiga uppgift!

Livet dansar oss, men vi vill vara den som för. Livet dansar oss och vi behöver lära oss följa. Följa livets flöde. Vara i kontakt med oss själva och vårt inre. Älska oss själva obegränsat och villkorslöst!

Granen kan hjälpa dig! Granen sätter dig i kontakt med din inre djupa visdom och ditt inre sanna jag om du sitter hos dem, går bland dem, lyssnar på dem med hjärtat.

Granen har en omslutande moderlig kärlek. Älska dig själv! Granar har så mycket att ge där de står.

”Granen har en väldigt omslutande och moderlig energi även om barrträden generellt känns mer maskulina.

Den bjuder med sina tunga, mörka grenar in oss till att sitta i stillhet. Du får möjlighet att i trygghet och ett omslutande mörker vända dig inåt, att komma närmre dig själv och lyssna på din inre röst.

Det är så mycket kärlek!
Kvinnlig energi – stödjande, stöttande kärlek, varsamt upplyftande, helande, omvårdande och moderlig. Tålmodig och ser klart. Söka inåt i sitt hjärta, fridsam visdom.

Låt granen omsluta dig med sina kärleksfulla moderliga grenar!”

Utdrag ur ”När träden talar till oss” av Johanna Senges

Älska träd!

/Johanna

Please follow and like us:

Mitt Träd

”Jag har ett träd.

Ett träd i mitt inre som visar mig hur jag mår.

Ett träd som hjälper mig, stöttar mig och ger mig kraft.

Ibland glömmer jag.

Glömmer att ta hand om mig själv och göra det som är bra för mig. Glömmer att sätta gränser gentemot andra. Glömmer att det är okej att säga Nej till andra för att säg Ja till mig själv. Glömmer att tycka om och älska mig själv.

Då separerar jag mig från alltet. Jag komprimerar mig själv och drar mig undan in i mitt skal. Vänder mig från världen och tror att jag är ensam… oälskad,.. oduglig… ovärdig…

Då slår jag på mig själv, sänker mig själv, anklagar mig själv, med mina tankar, för att inte vara bättre, tillräcklig, förståndig, omtänksam och en massa annat.

Men det är ingen sanning. Det kommer från det separerade tillståndet.

Livet speglar alltid till mig var jag är, vad jag gör och vad jag tillåter andra göra och vad som händer. Ibland ser jag inte det klart när livet speglar.

Då använder jag mitt träd.

Jag går till mitt träd i meditation och tittar på hur det ser ut, hur växtplatsen ser ut, om rötterna är starka och hur de är förankrade i jorden.

Jag tittar på stammen, på grenarna, bladen och kronan. På stabilitet, friskhet, storlek och om det finns något som begränsar eller när och vårdar.

Jag tittar på om djur eller växter gnager eller växer på trädet och tar kraft. Och jag undersöker mina tankar och känslor kring det jag ser och upptäcker.

Ibland målar jag ett träd med kritor, pennor eller andra färger. Då låter jag mitt inre träd få komma ut på papper och tala om hur det är. Det finns så mycket att utläsa bara i en enda bild på ett träd!

Trädet symboliserar mig. Och varje detalj mitt undermedvetna presenterar symboliserar någon eller någonting i mitt liv där jag tillåter att bli begränsad, komprimerad och separerad från alltet. Något jag lever i obalans, är osant eller ofri i.

När jag upptäckt hur det är så börjar jag omskapa i meditationen. Jag sjunker in i trädet och låter trädet ta över. Det får kraftiga rötter som är djupt rotade och i kontakt med alla andra träd runtomkring och hela vägen in till jordens mitt där den moderliga, trygga, ihopsamlande energi får stiga upp genom rötterna och fylla hela trädet.

Stammen blir stabil, kronan fyllig och stark, bladen gröna och friska. Hela trädet växer och sträcker sig högt upp mot himlen där den faderliga expanderande energi får kontakt och strömma ner genom kronan och fylla hela trädet.

Dessa energier får sedan strömma i trädet och genom trädet till allt och från allt tillbaka till trädet.

Efteråt känner jag mig stark och mer närvarande i mig själv och i nuet, i kontakt med alltet.

Det är så skönt.

Så fantastiskt att ha ett redskap att använda. Ett redskap som hjälper mig se var jag glömmer. Ett redskap som hjälper mig omskapa och förändra min inre värld.

Genom att omskapa min inre värld så börjar jag även omskapa min yttre verklighet. För jag blir uppmärksam och medveten om vad jag tänker, känner, gör resp. inte gör och tillåter resp. inte tillåter i mitt liv. Först då kan jag göra något åt det.

Jag är så tacksam för mitt inre träd och även för alla yttre träd. De kan hjälpa oss att rena vår energi, höja vårt sinnestillstånd och sätta oss i kontakt med oss själva, naturen och alltet där vi alla naturligt hör hemma!”

/Johanna

Please follow and like us:

Att mötas på djupet i naturen!

I två dagar har jag nu haft besök av en vän som jag träffat vid endast ett tillfälle tidigare för 4,5 år sedan.

Vi deltog i samma mindfulnesscoachutbildning i Göteborgs skärgård och klickade direkt. Sedan dess har vi bara haft kontakt med varandra via Facebook(så sett är det ett bra forum).

Min vän är väldigt trädgårds- och naturintresserad, har en egen trädgårdssida på Facebook och skriver sedan i våras i en tidning om trädgård.

Jag i min tur älskar att vandra i skogen, sitta vid träd, titta på naturens små och stora underverk i form av blommor, träd, djur, stenar osv. Här där jag bor har jag inom relativt kort avstånd tillgång till flera fantastiska platser och naturreservat som jag känt ett tag att jag skulle vilja visa min vän och hon har önskat att få se dessa platser jag delat om.

Så NU! Nu blev det av!

Trots att vi inte träffats mer än en gång så var det som att träffa en kär gammal vän!

Jag tog med henne ut till mina fantastiska platser, vi satt och mediterade i tystnad på Trollberget vid Åsnen, gick till Taxås klint vid Möckeln och tittade på Klockaregårdens trädgårdsbutik och Lantcafét i Ör.

Vid Åsnens strand

Vy från min meditationsplats på Trollberget

Vy från Taxåsklint vid Möckeln

Från Möckelns strand nedanför klinten

Vi dök djupt in i diskussioner om hur det är att leva som människa, om att vara närvarande i nuet och i det som händer, pågår och Är, om att göra sig själv medveten om att jag kan välja mina tankar och känslor och därmed mina handlingar, om att leva ett andligt liv samtidigt som vi lever det jordiska, att kunna släppa taget och att kunna hämta tillbaka sig själv med naturens hjälp då vi glömmer bort oss och tappar kontakten med naturen och helheten.

Vi båda har lärt oss olika verktyg, läst mycket och tagit hjälp på olika håll för att nå ett tillstånd och en känsla av inre frid och harmoni, men vi har olika erfarenheter med oss i vår ryggsäck. Ändå fungerade det här så bra och både jag och min vän uppskattade våra två dagar tillsammans!

Min vän berättade att hon hört andra säga att hon är en ”Sökare”, och just det uttrycket har jag själv använt och hört andra säga. Min vän tycker inte det är ett riktigt rätt uttryck för henne, vilket jag även hört andra säga.

Andra har kallat sig ”Finnare” istället – att de finner saker som stödjer dem i deras liv och det har jag tyckt varit ett bra uttryck att använda! Nu fick jag höra ännu en beskrivning som jag tycker passar min vän perfekt! Hon kallar sig en ”Varare”. Att kunna vara i nuet i full acceptans oavsett vad det är som pågår.

Jag tycker det är en fantastisk gåva att kunna ”Vara” helt och fullt i nuet oavsett om det stormar känslomässigt och finns avgrundssmärta med eller i en känner fullständig euforisk glädje! Dessa båda ytterligheter ligger så nära varandra, för i avgrundssmärtan och mörkret finns också ljuset och glädjen och tvärt om. Det är en naturens lag!

Just detta vet jag att min vän har erfarenhet av och försonats med och jag har aldrig mött någon som har en så närvarande, öppen och positiv attityd till livet och det som är, trots de erfarenheter hon gått igenom!

För mig är hon sann inspiration och glädje för hur jag mer kan lära mig möta livet och det som ÄR.

Det vi möter i våra liv ger oss möjligheter att hitta in till denna kärna!

Med glädje tackar jag för det mycket berikande besöket från en vän jag träffat endast en gång förut och jag är tacksam för den skönhet och värme Moder Natur visade och omslöt oss med när vi hämtade kraft, inspiration och glädje i hennes famn!

/Johanna

Please follow and like us:

Höst

Please follow and like us: